Religionskritik och förnuftskritik

Religionskritik och förnuftskritik

De värden som vi i vårt samhälle tillskriver oss som erövringar, respekten för människovärdet främst bland dem, hade inte kunnat formuleras utan religiös påverkan.
Våra varugrunder bygger på den hebreiska, grekiska och romerska kulturen, förvaltad och filtrerad av den kristna kyrkan och så småningom myndig i förhållande till den människovärdegrunden som vårt samhälle villar på.
Islam som vandrat hit för 60 år sedan är inte med och därför dess människovärdegrund frågesätts av alla. Respekten för oliktänkande, tron på ett mångkulturellt samhälles fördelar, övertygelsen att tolerans mot de annorlunda (ja till och med mot de obehagligaste åsikter) är nödvändig: allt detta är frukter av sekellånga och smärtsamma erfarenheter.
De kristna kan inte ensamma ta åt sig äran att samhället utvecklas. Visserligen har kyrkan inspirerat till mångfalden och interreligiösa samtalet i samhället. Men det är inte rättvist att förnekar islams roll i människans välfärd . Islamiska samfunden kämpade för fredliga lösningar och bidrog aktivt till mångfalden.

Religionen islam finns inte i första hand för moralens skull och moskén är inte ett alternativ till rättssamhället. Religion finns för att skapa mening och samhörighet, för att skänka fred och harmoni och skyddar oss från ondska och andlig tomhet, och tron kan därför inte frikopplas från sanningsfrågan. Tron är räddningen inför dödens intighet. Religionen bär upp moralen och inspirerar som ingen annan kraft till förmågan att upprätthålla moralen ända intill heroism i svåra konflikter.

Religionen behöver inte ha våldet och terror som sin högra hand. Den övertygar lugnt, lågmält och effektivt genom ett konsekvent vittnesbörd. Kanske inte genast. Kanske till priset av kränkning och förolämpning av de religiösa övertygelserna. Men till slut prövar tiden allt, och sanningen kommer fram. Vetenskapen kan inte föreskriva någon moral.

Vetenskapen förutsätter en moral, om den inte ska bli mänsklighetens fiende. Denna moral måste hämtas från något annat håll än från laboratorierna, för att vetenskapen ska kunna utöva sitt ansvar mot människan.

Det är politikens uppgift att ställa makten, också den vetenskapliga makten, under rättens domvärjo. Det är inte den starkares rätt som ska gälla, utan rättens styrka som motpol till terror och våldet. Hur uppstår rätten, och hur behöver den se ut för att bli instrument för rättvisan och inte ett privilegium för de makthavande?

Efter andra världskriget formulerades de oförytterliga mänskliga rättigheterna för att om möjligt garantera att dessa skulle respekteras, oavsett vilket politiskt system som gäller. De får inte ens vara möjliga att avskaffa genom majoritetsbeslut. Detta förutsätter en dogmatisk övertygelse, som inte går att bevisa vetenskapligt, om att alla människor har sådana rättigheter enbart genom att höra till människosläktet.

När terrorismen får sin näring i feltolkat religiösbudskap, hr kan man då säga att religion ”islam” är den helande kraften för terrorismen och farlig makt som bygger på falska påståenden med anspråk på att vara allmängiltiga och därför leder till terror och intolerans? Många frågar, är det inte på tiden att man ställer religionen ”islam” under förnuftets förmyndarskap?

Mot frågan är: vem kan göra något sådant?
Är religionens avskaffande en förutsättning för mänsklighetens framsteg och befrielse?

Å andra sidan: människan är numera i stånd att i verklig mening göra människor till redskap, så att säga robotar. Vi är industriprodukter. Människan spelar numera Gud.
Att experimentera med människan och betrakta henne som råmaterial, är inte längre en Frankensteins fantasi. När man alltså säger att religionen måste placeras under förnuftets kontroll, så måste man samtidigt i rättvisans namn anföra tvivel på förnuftets tillförlitlighet. Också atombomber, koncentrationsläger, kemisk och biologisk krigsföring, terrorbomber är produkter av förnuftet, av tiotusentals rationella beräkningar. Rasbiologin och drömmen om ett släkte utan sjukdomar och avvikelser var ett i högsta grad förnuftsstyrt projekt, på sin tid betraktat som högst förnuftigt. Drömmen om rena raser och rena klasser kunde hämta näring ur vetenskapen på den tiden.